Iris Germanica 'Black swan'

 

Och så har denna skönheten fått äntra Villawedebrands trädgård också :) Man blir ju lycklig för mindre!! En trädgrådsiris som blommar med mörkt, lila-svarta blommor med blåsvart skägg. Dessutom ska den dofta!! Bonus :) Vill ha full sol och blir ca 55 cm höga.

Spännande!!

Sisyrinchium angustifolium

Den här lilla godingen är jag riktigt nyfiken på. Ett av mina tidigare traderafynd som nu ska beskådas för första säsongen.

Små små tuvliknanade grejer är på gång. Full sol vill den ha, och det har den fått. Hoppas den vill fröså sig själv och förmera sig. Växten liknar en miniatyriris. Den har vingade stammar, purpurfärgat hölsterblad och himmelsblå, klocklika blommor. Blir ca 15 cm hög.

Spännande!

 

De här godingarna är den absoluta favoriten bland lchf-vänliga godsaker hittills! För ibland vill man ju faktisk fika..

• 150 gr 70% choklad
• 75 gr smör
• 2 stora ägg
• 1 dl sötningsmedel
• 50 gr pekannötter

1. Ställ ugnen på 175 grader. Smält smöret i en kastrull och låt chokladen smälta i det varma smöret.
2. Vispa upp ägg och sötningsmedel med elvisp.
3. Häll i chokladröran och vispa på nytt.
4. Tillsätt de grovhackade pekannötterna och rör om. Fördela i 12 muffinsformar och grädda i ca 5 min.

De blir fantastiskt goda. Perfekta att ha i frysen och bara ta med i en liten burk om man ska iväg någonstans på kalas eller så, tillsammans med en klick grädde och lite bär.

För i min värld så är det ett lyckopiller att få fika - gärna med en god vän! <3

Det är så knoppigt och på gång överallt i mina rabatter!! Jag blir så glad. Kroppen är ju inte riktigt med på noterna, men själen blir riktigt lycklig (och därmed påverkar kroppen?!) bara av att få gå ut liiiiiitegrann bland grönskan. Sådär bara i tofflorna, med ett par plasthandskar på och bara peta lite..

Jag är välsignad med att ha en baksida som vätter mot en allmänning. Här är så fantastiskt mycket fåglar och deras saliga kvitter får mig att känna som om det fullkomligen porlar inombords. Att kliva ut och bara dofta, lyssna och ta in är makalöst!

Nu blommar det alldeles prilligt rosa små tulpaner runtom min "Beauty of Moscow". Det är med förväntan varenda dag som jag tar mig ut på en knoppjakt. Dessutom hittade jag två hobbar med vitsippor bak i mitt depåland?! De måste ha självsått sig där på något vis, för jag har då rakt inte satt några.

Men nu har jag *hihi*. Jag var ju tvungen att ta reda på de lilla raringarna, så nu har de fått flytta upp i hörnet, under lönnen. Där har jag även planterat liljekonvaljer, så det kanske blir bra till slut.

Och så har jag gjort en sak till. Jag har flyttat upp en hobbe med hasselört. En marktäckare för lite skuggigare ställen som jag älskar! Den blir så blank och vacker..

..och jag tror, djupt in i benmärgen, att en positiv, alltid förtröstande inställning till givna förhållanden är av stor vikt för hur man kan handskas med nämnda förhållanden. Och jag tror att det är ett val man gör. Om och om igen.
Men nog katten är det inte mindre smärtsamt och jobbigt för det..

Javisst är det kroppen, nacken/huvudet/kroppen som det gäller. Galet ont, yrsel, sovande armar, krampade muskler och till följd feber.

Dagens regninga illusionsgråa nyans har verkligen ackompanjerat min kropps mående denna dag.

SAMTIDIGT så vet jag, att den torra jorden behöver detta regn, och blir det bara värme och lite sol på detta så kommer växtligheten skjuta fart något alldeles väldigt.

Jag brukar gilla talessättet "efter regn kommer solsken" och "evigt solsken ger öken", men det vete fåglarna om det kan appliceras på ett hälsotillstånd. I det fallet skulle jag nog gärna ta emot evigt solsken.

MEN livet är ju inte sådant. Inte för någon av oss. Svårigheter kommer i så många olika skepnader, och det gäller verkligen att vara ödmjuk inför andras verklighet, som man inte alls förstår djupet, vidden och bredden av.

Och hur platt hade min känslomässiga världsbild varit, om jag inte fått/får uppleva alla livets nyanser. Smärta, sorg, glädje, eufori, tristess, rädsla, hopplöshet, förtröstan, nåd, intolerans, vänlighet, närvaro..... och mycket, mycket mer.

Allt vi möter i livet formar oss. Ger oss djup, vidd och bredd. Ibland är det oerhört smärtsamt på många olika plan, men man kan välja att se det som erfarenheter. Att livet liksom rustar en för kommande situationer där man helt plötsligt har användning av sina erfarenheter. Ökar ens förmåga att känna empati, vara en medmänniska och kanske hjälpa någon annan upp för berget - och därmed bestiga det själv!

Ja, ja MÅR för tillfället inte bra, och det behöver jag få konstatera. Det är en av läxorna livet har lärt mig, men jag HAR det bra, och det är fantastiskt!

Jag kan bli alldeles kollrig över att ha så många saker jag vill och har lust med att göra. Kropp & knopp sätter stopp för min framfart, men man kan ju i alla fall smida planer, eller hur? ;)

Det får helt enkelt bli en liten önskelista med sådant som kan fixas och införskaffas med tid och längd. Lugn & fin, skynda långsamt, hålla sig själv i koppel!

• Jordärtskockor
• Lammöron (växten alltså)
• Krukor fyllda på höjden av luktärtor
• Krukor fyllda till bredden av indiankrasse, både för att det är vackert och gott
• Humlestörar
• Plantera massor med fröer som är införskaffade
• Fikonträd
• Aprikos eller persikoträd
• Sätta potatis, rödbetor, grönkål, morötter mm

Men men... just nu får jag ändå hålla mig till projekt matlagning :)

Men snart så hoppas jag ha sådan här godingar att tillreda. Mums!

Nä, nu måste jag dela med mig av ett kanon-recept igen! Den här gången är det Anna Halléns som ligger till grund och sedan varierar jag efter behag som vanligt.

Ibland liksom går man i stå i sin egen matlagning och kör mest på rutin, så nu har jag satt för mig att testa en massa nya maträtter. Idag blir det något med lammfärs, men det återkommer jag till ;)

Krämig kyckling i ugn

4 port

• 8 färska champinjoner
• 1 paket tärnad bacon
• 5 dl vispgrädde
• 2 msk hackad färsk timjan
• 2 msk hackad färsk persilja
• 1 tsk salt
• 2 krdm svartpeppar
• 4 kycklingfiléer
• 1 dl jordnötter

1. Sätt ugnen på 225 grader.
2. Skiva champinjonerna.
3. Knaperstek bacon och tillsätt sedan champinjonerna. Stek tills de fått fin färg, ca 5 min.
4. Häll över vispgrädden och låt puttra ihop under några minuter. Krydda med timjan, persilja, salt och peppar.
5. Lägg filéerna i en smord ungsform och häll över den goda såsen. Baka i ugnen i ca 20-25 min.
6. Toppa med jordnötter.

Som vanligt föjer jag ju aldrig något recept slaviskt, utan jag tog champinjoner och grädde efter behag. Använde denna gång torkad timjan och fryst persilja. Tog dessutom en hel påse kyckling när jag ändå var i farten och man aldrig vet hur många som dyker upp på middag här hemma.. :) Kycklingen skar jag i rejäla bitar innan jag la dem i formen. Jordnötterna glömde jag helt och hållet bort, tills mannen sa: "Det skulle vara gott med jordnötter till detta!"

 

HEJ och HÅ vad gott det blev!

I år testar jag något nytt till Påskbuffén, nämligen en PÅSKTÅRTA. Hur den smakar har jag faktiskt inte en blekaste aning om, men det verkar lovande :) Receptet har jag norpat i en av min mors tidningar.

12-14 bitar.

Fäst ett bakplåtspapper i botten på en springform, ca 24 cm i diameter. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj formens kanter.

BOTTEN:

• 150 gr hasselnötter
• 4 äggvitor
• 2 dl strösocker

1. Mal nötterna i en kvarn. Vispa vitorna till hårt skum. Tillsätt socker och vispa lite till. Vänd sedan ner hasselnötterna försiktigt.
2. Bred ut nötsmeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen tills  nötbottnen är torr och luftig, ca 40 min.

CHOKLADMOUSSE:

• 150 gr mörk choklad
• 3 ägg
• 1 ms kallt kaffe
• 2½ dl vispgrädde

1. Grovhacka  chokladen och smält i vattenbad eller micro. Skilj gulor och vitor.
2. Rör ner gulorna och kaffet i chokladen.
3. Vispa vitorna till hårt skum och vänd försiktigt ner i chokladsmeten. Vispa grädden ganska löst och rör försiktigt ner den i chokladblandningen.
4. Bred ut moussen över den kallnade nötbottnen och låt stå i frysen i minst 4 timmar.

GLAD PÅSK på er!

Idag för 23 år sedan åkte jag och Roger över gränsen till Norska Röros. Vi var i stugan i Funäsdalen och hade smitt lite planer som de andra inte visste om.

Påsken låg tidigt detta år och på långfredagens afton åkte vi iväg. Med oss i fickan hade vi två förlovningsringar och hade bestämt oss för att i Röros skulle det ske, men inte exakt vart.

Snön yrde och vi parkerade utanför kyrkan i Röros. Inifrån hördes ljuv orgelmusik. Vi släntrade in på något som visade sig vara en musikgudstjänst med musik från Bach, om jag minns rätt. Det var så oerhört vackert och vi blev alldeles tagna av stillheten och den vackra musiken, som varvades med små korta bibelord från texten om Jesu Golagatavandring och död.

Då gudstjänsten var slut och kyrkan tömts på folk gick vi fram till altaret och förundrades. Både av den vackra interiören, påskens budskap, stämningen och anledningen till varför vi faktiskt var där. Där växlade vi sedan ringar och det blev en så stark upplevelse.

Vi var dock inte själva visade det sig, utan helt plötsligt släntrade prästen förbi lite överrumplad över att någon var kvar. Han gav oss Herrens välsignade, lite sluddrande.. Han hade nog fått lite för mycket nattvardsvin. Det doftade i alla fall så, men det kändes gott på något vis! :)




Därefter åt vi på en resturang och jag har inte ett blekaste minne av vad vi åt eller om det ens var gott. Det stora minnet som aldrig bleknar, var den känslan av andäktighet som infann sig när vi stod där framme i kyrkan, denna långfredag, och växlade våra ringar som tecken på vårt gemensamma stora beslut.

Hmm.. Har gått med en sådan där genuin gladkänsla i magen i flera dagar nu. Saker och ting läggs tillrätta för mig om mina kära omkring. Pusselbitar som hittar sin plats och sända böner visar sig få svar.